Dagen igår var bra. Jag tyckte att det var en jobbig dag men det var den egentligen inte. Jag hann med en massa saker och fyllde upp min dagliga övningskvot. Så när Lotta i min klass (en fantastisk tjej från Lund som spelar fiol) ringde mig vid halv sex tiden och frågade om jag ville hänga med och se en teater på Dramaten kl 19 så kunde jag inte säga nej. Fantastiskt! Biljetterna kostar hundra spänn för en människa som jag. Och jag har aldrig varit på dramaten.
Pjäsen hette Körsbärsträdgården av Anton Tjechov. Den var bra. Mycket bra. Var helt stum när föreställningen var över. Jag har ju inte sett så mycket teater egentligen och framför allt inte på Dramatens stora scen. Jag kom på mig själv att bara sitta och njuta. Njuta utav skådespelarnas (och en dansare som var helt fantastisk) hantverk och bara uppskatta konsten utan att börja analysera allt jag såg/hörde. För så fort det spelades musik (för det var en hel del musik och dans i föreställningen) så började jag fundera på intervall, stämmor, besättning osv. Medan hantverket bakom teater och dans vet jag inget om så då kunde jag bara ta emot och låta mig sköljas över på ett mer avslappnat sätt och inte så omedvetet plikttroget analysera allt som när jag är på en konsert. Det var otroligt inspirerande att låta en annan konstform än musik få nå in och ta plats i hjärtat och skapa reflektioner i skallen. Bästa på länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar